Senaste inläggen

Av wanjasvarjehanda - 2 juli 2015 08:49

Detta inlägg handlar inte det minsta om några fina möbler, felattribueringar eller knasiga auktionshus, däremot om vilseledande marknadsföring.

Idag är jag riktigt arg och besviken.
Jag har aldrig haft glasögon men har känt att jag borde skaffa det då min syn försämrats en del, så när jag fick ett erbjudande om att köpa en rabattkod på Groupon för 149 kr gällande glasögon på Lenson till ett värde av 500 kr tog jag chansen.

Jag gjorde en synundersökning 1987(!) och då fanns inga glas som hjälpte men som många påtalade så kan det ha hänt en del sedan dess, både på glasögonfronten och med mina ögon. Sålunda var det dags att kolla synen innan glasögonbeställning och för enkelhetens skull beställde jag tid för undersökning hos en optiker via Lensons hemsida. Optikern laddade upp glasögonreceptet direkt, nu skulle jag bara gå in och beställa.

Nåja, det var visst inte så bara. Jag hade gått igenom hela sortimentet några gånger utan att ha koll på måtten, jag är rätt bred över ansiktet och har brett mellan ögonen samt höga kindben så det gäller liksom att vara säker på att bågarna är tillräckligt breda och att glasen inte hänger upp sig på kinderna. Jag valde ut några olika som jag skrev ut i naturlig storlek och klippte ut för att testa, det fanns inga som var direkt kanon på mig men ändå ok att ha tills jag hittar något bättre.

I synnerhet som det bara skulle kosta mig 149 kr, d.v.s de pengar jag redan betalt när jag köpte vouchern via Groupon. När jag inte ens vet om jag klarar av att ha glasögon, eller hur pass mycket hjälp de skulle ge, vill jag helst inte lägga så mycket mer.

Så, efter x antal timmar (vågar inte ens gisssa hur många men säkerligen tvåsiffrigt antal) skulle jag lägga in beställningen. Till saken hör att det hela varit en lång process: Jag gillar inte alls att gå till läkare och annat. Sen hade jag någonstans en förhoppning, om än mycket svag sådan, att det kanske i dagsläget skulle finnas hjälp även för mitt dåliga öga och så länge jag inte gjorde undersökningen fanns ju fortfarande chansen! Tyvärr så var det kört men synen på mitt bra öga skulle kunna korrigeras en smula, vilket skulle underlätta datorarbetet betydligt samt kanske minska huvudvärken.
Valet blev en båge som var ganska tråkig men som formmässigt funkade hyfsat. Priset på hemsidan var 449 kr, vilket jag trodde innebar att jag skulle slippa betala något alls eftersom jag hade en rabattkod från Groupon på 500 kr (giltighetstid till 5/7 så det började bli lite brådis).

Skrev i mina värden från receptet och fyllde i koden från Groupon.

Klickade på "Lägg till" bredvid koden och väntade mig att priset skulle gå ner till 0 kr men ack vad jag bedrog mig!
Istället kom det upp en informationsruta om att det inte går att kombinera olika erbjudanden. Lenson har "kampanjepris" för jämnan på samtliga bågar och om man använder en Groupon-rabatt så dras den alltså från ordinarie pris - som tycks vara ett fiktivt pris eftersom det alltid råder "kampanj"... Det är som när butiker som har extrapris skriver ett ordinariepris som aldrig har förekommit.


Efter denna upptäckt gick jag in på Prisjakt och såg snabbt att jag inte var ensam om att ha reagerat. På de negativa omdömen folk med samma upplevelse lagt svarar Lenson:
"Det står i det finstilta på Groupons hemsida att man tyvärr inte kan använda sin Grouponvoucher tillsammans med andra kampanjer."


Så vad står det egentligen i villkoren för Groupondelen? Jo:
"Erbjudandet kan ej nyttjas med andra erbjudanden eller kampanjkoder. Ej nyttjat belopp av vouchern förfaller och kan ej nyttjas vid senare tillfälle. Erbjudandet gäller endast nya kunder. Erbjudandet gäller alla receptbelagda glasögon i LensOns sortiment."


Är verkligen Lensons ständiga "kampanjepriser" att jämföra med "andra erbjudanden eller kampanjkoder"?

Detta innebär alltså att den som köpt en rabattkod via Groupon betalar lika mycket för glasögonen som någon som inte gjort det och som därmed har valfriheten att välja en annan nätbutik. Eller nåja, åtminstone i de flesta fall men visst finns det några få undantag där man faktiskt kommer några kronor billigare undan med Groupondelen än om man tar del av deras egen "kampanj".


Jag skickade ett mail till dem, ska vi ha gissningstävling om vad svaret kommer bli? Jag gissar på "Det står i det finstilta på Groupons hemsida att man tyvärr inte kan använda sin Grouponvoucher tillsammans med andra kampanjer".

Efter att det slutat ryka ur öronen på mig började jag kolla igenom sortimentet igen och bestämde mig för att bita i det sura äpplet och köpa ett par glasögon som faktiskt bara skulle kosta mig 249 kr (varav 149 kr redan var betalt genom Groupon). Inte alls rätt storlek och form och inte var de så roliga heller men jag tänkte att de kunde få duga som terminalglasögon nu när jag ändå hade den där rabattkoden.
Så, jag fyller i mina värden, skriver in koden, klickar på "Lägg till" - upp kommer en ruta där det står att Grouponrabatten bara kan användas av nya kunder som inte handlat tidigare!

Allvarligt? Vad hade jag handlat tidigare? Jo, jag beställde ju synundersökningen via dem för enkelhetens skull! Den kunde jag ju inte betala med vouchern eftersom rabatten endast gällde för köp av glasögon. Jag kunde inte gärna beställa glasögon (för första gången i mitt liv) utan att först göra en synundersökning och nog borde det ses som positivt att man bokar en sådan via dem?
Tydligen inte.


Jag känner att jag måste ta upp detta med Konsumentverket och misstänker att även optikern bör få veta hur det går till, om jag var hon skulle jag nog inte vilja förknippas med dem.

Nu sitter jag här, förbannad och besviken, utan glasögon och med en värdelös Grouponkod som jag betalat 149 kr för. Plus synundersökningen då, 395 kr+100 kr extra för att hon ville vara noggrann (vilket kändes bra). Synundersökningen är jag glad att jag gjorde men om det inte varit för att rabattkoden för glasögonen var tidsbegränsad så hade jag väntat tills det grönskade lite mer i plånboken. 644 kronor hade gjort större nytta i semesterkassan.


Lenson, det ni kör med är riktiga fulfasoner.

ANNONS
Av wanjasvarjehanda - 26 maj 2015 04:02

Detta är en text om saker som jag önskar att alla retro- och antikintresserade funderade på en liten stund, jag skulle uppskatta om du ville ta dig tid att läsa.


När vi startade vår verksamhet och öppnade retrobutik i början på 2007 blev jag snabbt varse hur snabbt man som handlare riskerar att bli utfrusen från nätforum. Det tycks vara en vida spridd uppfattning att alla i antik- och retrobranschen bara är ute efter att tjäna storkovan. Jag har alltid använt mitt namn när jag skrivit i olika antik- och retroforum på nätet och berättade på ett tidigt stadium om butiken. Det tog inte så lång tid för mig att upptäcka att det gjorde folk väldigt ovilliga att besvara just mina frågor. Av denna anledning har många handlare valt att gömma sig bakom olika alias när de ställer frågor på nätforum. För mig känns det faktiskt rätt surt ibland eftersom jag är en av få som besvarar frågor om t.ex möbler från 50- och 60-talet men det är smällar man får ta antar jag.


Idag har vi hållit igång vår småskaliga verksamhet i drygt åtta år och hur många timmar jag lagt på att skärskåda föremål och lära mig mer om dess formgivare och tillverkare vågar jag inte ens gissa. De första åren kunde jag lägga 20 timmar på att söka info om minsta lilla småsak. Jag ville veta allt om varenda objekt jag fick tag på, eller som jag såg hos någon annan handlare eller på auktion.
Utan att överdriva kan jag säga att jag lätt lade 90% av min vakna tid på vår verksamhet:
Att hitta varor, leta information, åka runt och köpa varorna, plåta och lägga ut dem på hemsidan, undersöka prisbild, renovera möbler, annonsera, boka in leveranser, planera våra rutter, sköta ekonomi och bokföring m.m samt under den tid vi hade butikslokal hålla butiken igång.
Ja, jag gick in i väggen.
Nej, vi har definitivt inte tjänat storkovan.

De senaste åren har jag varit väldigt aktiv i olika grupper på Facebook, såväl i frågegrupper som i säljgrupper. En av säljgrupperna jag var admin i startades av en annan retrohandlare och var under ett par år en av de största, retronischade svenska säljgrupperna på Facebook - kanske faktiskt den allra största ett tag. Man skulle kunna säga att den gruppen tillsammans med grupperna för tyger och kläder från samma period, samt en grupp med lite annat upplägg än vår, lade grunden till den handel med retroprylar (med retro menar vi saker som är tillverkade på framförallt 50-, 60- och 70-talet och av tidstypisk design) som idag finns på Facebook i Sverige. Just den gruppen finns inte längre kvar men flera av de andra som funnits länge gör det. Många av de nyare grupperna startades av medlemmar som tyckte att vi hade för stränga regler, idag har de flesta av dem mer eller mindre tagit efter då det krävs för att en stor grupp skall fungera och vara trygg att handla i.

Gemensamt för flera av de stora säljgrupperna är att de startats - eller administreras - av personer som själva har företag i branschen.
Alltså, egenföretagare som lägger sin tid på att driva grupper för att andra ska kunna köpa och sälja. De grupper jag talar om nu tar rätt mycket tid i anspråk då vi admins förutom att se till att allt görs som det är tänkt även hjälper till att reda ut affärer som inte gått som de ska.
 

Sen finns de olika kunskapsgrupperna: En frågegrupp med inriktning på allehanda retroprylar (mestadels 50-70-tal) där vi alla hjälps åt att besvara frågor och sprida kunskap om tillverkare, formgivare och annan information kring de objekt medlemmarna frågar om. Den gruppen är vi tre retrohandlare, en samlare inom glas och porslin samt en samlare/auktionshusanställd som hjälps åt att administrera. Bland oss som besvarar frågor är de flesta samlare eller handlare som delar med oss av vår kunskap, just för att vi tycker att det är viktigt att informationen lever kvar. Ofta har vi inte all info i skallen men hjälper till att hitta.

Utöver det så finns det flertalet grupper specialiserade på alster från de olika glas-, keramik- och porslinstillverkarna. Dessa drivs av samlare som är generösa nog att dela med sig av sin kunskap både i intressegrupperna och i bloggar.


Den samlade kunskapen hos de samlare och handlare som deltar aktivt i grupperna samt bloggar inom sina specialområden överstiger i många fall expertisen hos auktionsfirmorna: Vi är flera som faktiskt kontaktar auktionshusen när deras uppgifter är uppåt väggarna gällande t.ex formgivare och tillverkare, något vi gör dels för att det känns viktigt att sprida rätt info och dels för att du som lägger bud hos auktionshusen ska slippa bli lurad. En annan viktig aspekt här är att folk litar på de uppgifter auktionsfirmorna lämnar och som ligger kvar på nätet, vilket gör att de sprids och blir till "sanningar". Så kan vi ju inte ha det, eller hur?

I de olika informations- och säljgrupperna för textilier visar det sig vilket enormt stort intresse det finns också för kläder och tyger från 50-, 60- och 70-talet. Även här finns stor kunskap och flera av dem som lägger sin fritid på att sköta grupperna är - Ja, just det, egna företagare.


Så, varför tar jag upp det här?
Jo: Vi handlare sliter för branschens överlevnad.
Många i de olika säljgrupperna - likaså många som säljer på Tradera - tar illa vid sig när vi som är handlare köper något. Detta alltså trots att det är säljaren som satt priset (alternativt utgångspriset för de budgivningar vi råkar vinna).
Det är alltså inte så att vi handlare kommit och sagt "äsch, det där skräpet, du kan få en femtiolapp bara för att jag är snäll", för att sedan sälja objektet för 10 000 kr. Säljaren har satt priset, vi köper. Om vi sedan råkar veta mer om varan än säljaren gör så beror det kanske på de tusentals timmar vi lagt på att söka information?
Märk väl att vi faktiskt hjälps åt att sprida denna kunskap i de olika frågegrupperna.

Det är här det blir riktigt intressant:
Person A går på loppis och köper en vas för 5 kr. Hen lägger ut en bild på den i frågegruppen och får information av Handlare B om seriens namn, formgivare, tillverkare och årtal, varefter hen lägger ut vasen i en säljgrupp för budgivning med startbud 400 kr. Vinnande bud blir 505 kr. Vinsten på 500 kr åker rätt ner i fickan - att den faktiskt skall beskattas är något som de allra flesta verkar välja att blunda för. Mer om det i länk på slutet, utförlig info finns på Skatteverkets hemsida.

Handlare B, som är företagare och använder sig av vinstmarginalbeskattning (VMB) vid handel med begagnade varor, var på samma loppis som person A och köpte en likadan vas för 5 kr. Denna säljs också via budgivning för 505 kr (risken är dock stor att slutbudet för Handlare B:s vas blir lägre än för Person A:s på grund av att många har fått för sig att de inte vill "gynna handlare"). Mellanskillnad är 500 kr, varav 100 kr betalas i moms. Kvar är 400 kr som skall fördelas på rörelsens kostnader (lokal, lager, bilkostnader, logi, lön till anställda, frakter, emballage, försäkring, webbhotell/hemsida, annonsering/PR, kontokortskostnader, kortmaskin, telefon och allt annat som måste finnas för att kunna sköta verksamheten) och blir det något över så betalas skatt och egenavgifter på det (i runda slängar 60% av vinsten). Det blir liksom inte mycket alls kvar där och det är få mindre aktörer som klarar sig enbart på handel (vi gör det inte).

Här kommer en annan sak in, nämligen att vi handlare sällan har en så hög vinstprocent. I grova drag snittar våra kostnader för varuinköp på 40% av utpriset, vilket innebär att vi betalat 200 kr för en vara som vi säljer för 500 kr, moms på mellanskillnaden betalas enligt VMB med 60 kr, kvar blir 240 kr som skall fördelas på rörelsens kostnader och blir det något över efter det så är det skatt och egenavgifter på det.

Så ser det ut. Sen finns det givetvis handlare som kommit längre och faktiskt tjänar pengar men de spelar i en annan liga. De som har tappat sitt samvete och säljer en vara som något annat än det egentligen är (det förekommer även falska märkningar, alltså folk som själva limmar på etiketter från mer attraktiva glasföremål, falsksignerar glas, brännmärker möbler med Carl Malmstens sigill eller klistrar på en etikett med Danish Furniture Makers Control) drar nog också in del så länge de inte blir påkomna.

Så, vi som nu inte kan leva på handel, varför envisas vi med att fortsätta?

Det är en minst sagt befogad fråga. Vi delar ett stort intresse för föremålen och vill att de ska få leva kvar. Det känns också viktigt att kunskapen om formgivare och tillverkare sprids. Man skulle nästan kunna säga att vi gör samma sak som museerna, med den stora skillnaden att du genom oss handlare får chansen att ha "museiföremålen" hemma efter att vi handlare hittat köpt in, tagit reda på information och gett dem den omvårdnad de behöver för att klara många år till. Att det är bra mycket roligare än att inreda med nya prylar från något stort möbelvaruhus kan vi nog vara ense om eftersom du hör till dem som läser min blogg just nu, sen är det förstås ett plus att man sparar en smula på miljön genom återanvändning.

Jag tror att de flesta av oss som sysslar med antikt och retro har en ständig hunger efter kunskap, ett stort behov av att utvecklas. Jag ska inte säga att alla vill dela med sig av kunskapen men vi är faktiskt en hel del handlare och samlare som gör det, kanske mycket av respekt för dem som skapat föremålen och vars namn bör finnas kvar i rullorna.

Du som blir förgrymmad när du förstår att det är en antik-/retrohandlare som vunnit budgivningen på din vara eller köpt den till det pris du själv har satt:
Var trodde du att vi hittar objekten vi säljer? Det finns liksom ingen fabrik vi kan lägga in en beställning hos utan vi måste ju köpa dem av någon.

Detta leder mig till slutpunkten, och faktiskt den egentliga anledningen till att jag skriver inlägget just nu.

I en del lokala säljgrupper runtom i landet har man skrivit klart och tydligt i gruppinformationen att endast privatpersoner får köpa och sälja. Handlare är inte välkomna.
Jag har nyligen blivit varse att denna mentalitet finns även i vissa retro-/antikinriktade säljgrupper.
I en sådan svarade admin när jag förde det på tal att jag - och andra företagare - var välkomna att fortsätta besvara frågor i gruppen men att vi inte fick köpa eller sälja. För mig gick det inte alls ihop: Det måste väl ändå vara lika villkor för alla och varför ska jag vara aktiv genom att hjälpa andra om jag inte själv får använda gruppen som det är tänkt? Efter diskussion så medgav admin att det kanske inte var helt genomtänkt och tog bort det tillägg i reglerna som hen just skrivit angående handlare.
Så långt allt väl. Inte för att jag någonsin vare sig köpt eller sålt i den gruppen men villkoren måste ju vara desamma för alla medlemmar.

Sen hände en liknande sak i en annan grupp: Jag diskuterade med gruppens admin angående handlare som försöker friskriva sig från de olika konsumentlagarna genom att inte tala om att de är företagare, något vi sett mycket av såväl i säljgrupperna som på Tradera.
Admin skrev då att hen inte vill ha företagare i sina grupper.
Eller jo, vi får ju vara med men inte sälja eller köpa.

Alltså, jag har full förståelse för att man inte vill ha in handlare som spammar ner gruppen fullständigt med reklam och lägger ut hela sitt sortiment men nu funkar det ju sällan så i retrogrupperna. Jag hade själv tänkt lägga ut sådant som jag sett att folk söker för trots att jag sällan kan ta fullpris i grupperna så vet jag i alla fall att sakerna kommer till någon som letat efter dem och som blir glad.

Jag frågade givetvis varför hen överhuvudtaget släppt in oss som är handlare (det stod inte ett dyft om i vare sig reglerna eller gruppinformationen att det bara är privatpersoner som får köpa och sälja där) och fick en förklaring som inte kändes helt solklar:
Vi får inte köpa och sälja som företagare men är givetvis välkomna att sälja som privatpersoner. Jag försökte förstå hur hen menade och fick svaret angående Handlare Y som är medlem i gruppen och som hen sett sälja i andra grupper att hen trodde att Handlare Y sålde av sina privata samlingar. Jag förklarade att Handlare Y, liksom medlemmen Handlare X och jag själv, säljer varor och skattar och momsar på all försäljning.
Svaret blev återigen att vi ju kan sälja som privatpersoner och att det ju är som privatpersoner vi blivit insläppta i gruppen. Här vill jag förklara för den som kanske inte är så insatt i Facebook att man har en personlig profil i ens eget namn, har man som företagare lagt upp en företagssida på Facebook så går det inte att gå med i grupper med den. Det är alltid med sitt personliga konto man går med i en grupp (om man nu inte är en av alla som skapat konto med falskt namn eller lagt in sitt företagsnamn i en profil som egentligen är tänkt att skapas för en privatperson). Jag är alltså jag i grupperna så tillvida att det är mitt namn som står i inläggen jag gör men all försäljning sker alltid i vårt företag och det är också vad som skrivs på de kvitton som alltid skickas med såld vara.

Hen menar vidare att hen har diskuterat saken med andra admins som tycker likadant, vilka vet jag inte riktigt eftersom hen är ensam admin för ovan nämnda grupper och de flesta stora retrogrupper som funnits länge som sagt har startats och/eller administreras av företagare.

Hen anser också att man som företagare kan hitta andra säljkanaler och visst kan vi göra det. Det är inte så att vi direkt drar in en massa intäkter på att sälja i grupperna, ofta säljer vi där till samma pris som vi själva betalat för varan. Varför? Tja, det var det där med att hålla liv i retrointresset och det är alltid kul att glädja någon som letat länge efter en sak. Sen kan det förstås vara rätt skönt att ha grupper att sälja sådant i som egentligen inte tillhör ens vanliga sortiment men som ändå passar gruppens inriktning.

Kontentan är som jag ser det att man genom att inte tillåta företagare väljer att:
- Bejaka svarthandeln - det är rätt rejäla summor som skulle gått till exempelvis vård, skola och omsorg om alla redovisade och skattade för sin försäljning.
- Straffa den som gör rätt för sig.
- Gärna ta till sig kunskapen från oss i branschen, så länge vi inte har nytta av grupperna själva.

Jag vill också gärna påminna om köptryggheten:
- Köper du en vara på nätet av en företagare så har säljaren ansvaret under frakt och du har ångerrätt. Så länge du har företagets namn så är det svårt för en handlare att smita undan ansvar och vi som är seriösa har heller inget intresse av att göra det.

Köper du av en privatperson så finns det ett antal saker som kan - och som vi sett - gå snett:
- Personen har ett fejkat Facebookkonto (det är inte alla grupper som kollar sådant) och varan finns inte eller kommer aldrig att skickas.
- Försändelsen kommer bort på vägen - Som privatperson tar säljarens ansvar slut när hen lämnar över paketet till fraktombudet. Har du betalat en slant för varan kan det därför vara värt att betala extra för spårbar försändelse.
- Varan går sönder i frakten - Är den dåligt emballerad så skall säljaren ersätta den men det är mycket vanligt att hen vägrar ta ansvar, är den korrekt emballerad så kan ersättning betalas ut av fraktbolaget beroende på vilket man använt sig av.

Det faktum att väldigt många auktionsfirmor börjat med budgivning på nätet har förstås satt en ganska rejäl spik i kistan för oss antik- och retrohandlare eftersom många konsumenter köper på auktion istället för av oss, trots att slutpriserna ofta blir högre.
Många har stängt sina butiker de senaste åren, vissa kör som vi vidare på nätet men andra har lagt av helt.
Framtiden för branschen hänger på att det finns köpare som vill ha en levande antik- och retrohandel kvar, utöver de stora antikhajarna.
Var inte den som spikar igen kistan helt.


På Retrofolk kan du få en snabb överblick angående skatt på försäljning: http://retrofolk.se/glom-inte-skatten-nar-du-saljer-loppisfynden/
Mer ingående info finns på Skatteverkets hemsida, där du också kan läsa om momsplikt och näringsverksamhet.


ANNONS
Av wanjasvarjehanda - 18 mars 2015 15:09

Servisen Lorry från Reijmyre känner många igen, åtminstone vinglasen och starkvinglasen.

Det har spekulerats mycket om vem som ritade Lorry: Många hävdar att serien är av Jonny Mattsson, som dock inte kom till bruket förrän 1956 medan Lorry finns med i kuranter från 1953. En annan formgivare som ofta får äran är Monica Bratt, som väldigt mycket attribuerats till utan minsta grund. I synnerhet om glaset är rött.


 


När jag uppmärksammades på att glas ur 50-talsservisen Mambo kommit i jubileumsutgåva på Reijmyre så såg jag att Mambo sades vara av Lennart Rosén: Om honom finns att läsa att han tog över bruket 1950 men det är dåligt med information om att han faktiskt formgav något. Därmed tog jag upp det på Facebook, i en intressegrupp med inriktning på glas från Reijmyre, och där fick jag svar från Lennarts son, som frågat sin far direkt!


Jodå, att Mambo är Lennarts verk stämmer och det visade sig att han även ritat Lorry.

Underbart när det finns säkra uppgifter direkt från någon som vet - och vem vet bättre än formgivaren själv?


Vi tackar ödmjukast för informationen, som nu ska spridas så att rätt person får äran för dessa underbara glas.

Säg efter mig: Lennart Rosén formgav servisen Lorry. Kom sedan ihåg det nästa gång du ser dem till salu hos en antikhandlare som envist hävdar att det är Monica Bratt.


Både Lorry och Mambo var restaurangglas och storsäljare i början på 50-talet. Tänk den som finge sitta på en restaurang där borden pryddes av dessa istället för av nyproducerat tråkglas!

 

 

 

Visst ja, vi har ett gäng på Wanjas Vardagsrum. Röda och mörkgröna har vi många av som vinglas (mörkgrön även många starkvinglas), enstaka i andra färger både som vinglas (5 st som ej finns med i listan på hemsidan) och starkvinglas.

Sen har vi nubbeglas i samma form, och en matchande vas om man vill finduka till påsk   

 

   

Skrivet idag, 2015-03-18, imorgon kan de vara sålda.

 

 

Av wanjasvarjehanda - 23 september 2014 22:57

Detta inlägg handlar om en klädhängare som allt oftare påstås vara designad av Osvaldo Borsani, Tecno 1961.

This blog post about the coat hanger often sold as "Sputnik" by Osvaldo Borsani 1961 is also available in English.

 

Ibland tar det tid att bevisa saker men det är det värt. I februari 2012 skrev jag ett inlägg om klädsnurran "Mina" från IKEA 1993, inlägget kan du läsa här. Jag skrev det med anledning av att det börjat säljas vansinnigt många sådana på Tradera, där säljarna påstod att den var från 50-talet. Slutpriserna brukade vid sådana påståenden uppgå till runt 500 kr. Vi är flera som brukar kontakta säljare som har så pass stora felaktigheter i sina auktionsnbeskrivningar, detta för att försöka
minimera spridningen av felaktig info (och för att folk ska veta vad det är de köper, förstås). Ibland tas det emot på rätt sätt och det görs ett tillägg i annonsen, andra gånger får man sura svar eller blir ignorerad.


Tiden gick, vissa tog till sig att det var en klädhängare från 90-talet men i de allra flesta fall fortsatte man skriva att det var en femtiotalare.

I maj i år, 2014, frågades det om en liknande i en grupp på Facebook. Jag skrev att modellen såldes av IKEA och Karolin Design samt säkerligen av flera på 90-talet. Då var det någon som länkade till en auktion på Bukowskis Market där hängaren var beskriven som "KLÄDHÄNGARE, "Sputnik", Osvaldo Borsani, Techno, formgiven 1961".


 

https://www.bukowskismarket.com/sv/541624-kladhangare-sputnik-osvaldo-borsani-techno-formgiven-1961-alt-mina-ikea


Detta var 10 maj 2014 och jag skrev genast till Bukowskis Market:
"Jag blir nyfiken på varifrån uppgifterna om Osvaldo Borsani kommer, jag hittar ingen som helst tillförlitlig källa på att han skulle ha formgivit denna hängare. De har däremot sålts från 90-talet och framåt, bl.a av IKEA (med namnet Mina) och Karolin Design (tror de kallade den Saturnus).
Stående hängare ritade han men jag är ytterst tveksam till att han skulle ha ritat denna, därför vore jag tacksam för svar =)"

Då låg budet redan på 650 kr.


Svar från Bukowskis Market 13 maj 09:29:
"Den brukar traditionellt säljas som Borsani, men det går faktiskt inte att se någon skillnad vad jag vet på ”Sputnik” och ”Mina”. Inte heller har jag funnit någon dokumentation för att det är Borsani som formgivit den, endast att den brukar marknadsföras som Borsani av auktionshus och privata handlare. Jag har korrigerat katalogtexten och skrivit till Ikea. Då ”Mina” verkar vara lika eftersökt, låter vi auktionen fortgå."


Det man valde att göra var alltså att lägga till "alt. "Mina", IKEA." i beskrivningen.

Jag skrev ett långt svar där jag tog upp flera vanliga felattribueringar, om klädsnurran skrev jag detta:
"Troligtvis så har det börjat med att någon enstaka handlare eller auktionsförrättare sett en likhet med Borsanis golvstående klädhängare och sedan har uppgiften spridit sig.
Faran med att som auktionshus använda dessa uppgifter utan dokumentation är att de sprids vidare då många tar den info ni förmedlar som sanning och tar för givet att uppgifterna är säkra.
En korrekt annonserad klädsnurra går för runt hundralappen på Tradera, vid enstaka tillfällen så har felattribuerade (beskrivna som 50-tal) gått för över 500 kr. Det var dock innan jag skrev mitt blogginlägg. En värdering på 1500 kr är oerhört missvisande och med korrekta uppgifter från start så betvivlar jag starkt att den skulle vara uppe i 700 kr nu. I mina ögon så hör den inte hemma hos er överhuvudtaget vare sig kvalitets- eller prismässigt.".


Efter det fick jag endast läskvitto men inget svar. Vinnande bud landade på 850 kr, vilket med köparprovision på 22,5% och slagavgift 50 kr innebär att köparen fick betala 1091 kr.


Jag inbillade mig att de kanske skulle bli lite mer försiktiga med attribueringen, någonstans hoppades jag nog på att de skulle eftersöka dokumentation innan de la ut en sådan nästa gång. Så blev nu inte fallet. 27 maj såldes ytterligare en.

https://www.bukowskismarket.com/sv/542299-kladhangare-sputnik-osvaldo-borsani-techno-formgiven-1961-alt-mina-ikea.

Slutpriset blev 1400 kr, d.v.s makalösa 1765 kr inkl. provision och slagavgift.


Men nu måste det väl ändå vara slut? Nix, pix. 7 juni såldes en till, denna gång har man fortfarande med både Borsani och IKEA men har tagit bort 1961 efter "Borsani" och lagt till "1900-talets andra hälft" efter "alternativt "Mina", IKEA". Man forsätter alltså hävda att Borsani designat modellen. Slutpris blev 450 kr (601 kr inkl. provision och avgifter).

https://www.bukowskismarket.com/sv/547551-kladhangare-sputnik-osvaldo-borsani-techno-alternativt-mina-ikea-1900-talets-andra-halft.


För några dagar sedan skulle jag ta upp detta i samband med en diskussion om felattribueringar. Jag sökte snabbt på Bukowskis Market och tänkte länka till den klädsnurra som sålts senast men tappade andan när jag såg den:


 

https://www.bukowskismarket.com/sv/574936-kladhangare-sputnik-osvaldo-borsani-techno-formgiven-1961-etikettmarkt-undertill.


Etikettmärkt? Vad var nu detta? Kunde det verkligen vara Borsani som designat den för Tecno eller hade det gått så långt att folk börjat falskmärka dem? Jag trodde på det senare (lägg märke till att etiketten satts ovanpå rester av tapet/väggfärg), om än det verkade en smula långsökt när det trots allt inte handlar om så vansinnigt stora summor.


Som tur är så finns företaget Tecno fortfarande och jag mailade dem, samtidigt som jag stilla undrade varför jag inte gjort det för länge sen. Förklarade att denna hängare attribuerades till Borsani hos auktionshus och handlare både i Sverige och runt om i världen och länkade till den etikettmärkta.


Här kommer svaret som jag mottog imorse från Tommaso Fantoni Borsani:

"On behalf of Mrs. Valeria Borsani Fantoni I write to confirm that any attributionof this piece to Osvaldo Borsani or Tecno is completely arbitrary.
The archives which carry all the design and production literature until 1985, until Osvaldo was alive, have no trace of such a piece and no one remember even the most remote form of prototype for it.
The label on the back of the piece you attached is clearly false to us."


Han skriver alltså att det inte finns några som helst spår av denna klädhängare i deras arkiv, som innehåller samtliga föremål från Tecno och Osvaldo Borsani t.o.m 1985, ingen minns heller att det någonsin ens skulle ha gjorts minsta skiss eller prototyp till något liknande. Han skriver vidare att etiketten helt klart är falsk.


Det är alltså så att någon i bedrägligt syfte satt på en Tecno-etikett. För mig är det svårt att tro att det skulle vara enbart för att sälja just det exemplaret, det troliga är att säljaren vill att man skall kunna fortsätta sälja dessa massproducerade IKEA-hängare till överpris.


Utomlands finns det många handlare som säljer den som Borsani, även på Ebay. I skrivande stund visar en sökning på Tradera att det just nu finns 4 aktiva annonser där med uppgifter om att Borsani designat klädsnurran. Bland objekt som blivit sålda de senaste 60 dagarna finns 2: En gick för 417 kr och en för 1200 kr. Någon skriver dessutom att den är designad av Borsani för IKEA 1961 och "Inte många kvar så borde stiga ytterligare i värde!" samt hänvisar till ett blogginlägg där man listar 

IKEA-prylar som går dyrt på auktion. Bloggen är välbesökt och i inlägget står det:
"Klädhängaren Sputnik av Osvaldo Borsani, formgiven för IKEA 1961, värderas till runt 1500 kronor på landets auktionsverk. Bild: Bukowskis." Här vill jag klargöra att det inte är bloggaren som gjort fel, hen har gjort som så många andra och förlitat sig på att auktionshusen vet vad de säljer.


Jag hoppas nu att vi gemensamt kan göra vad vi kan för att få stopp på detta, samt att auktionsfirmorna slutar skriva att det är Borsonis design. För att få större spridning på denna information så har jag skrivit detta inlägg även på engelska och kommer lägga in länken på utländska forum där jag sett att man ifrågasatt attribueringen.


Det vore onekligen intressant att veta vem som började sprida uppgiften om Borsani, och vem som döpte hängaren till Sputnik.

Av wanjasvarjehanda - 23 september 2014 22:14

This blog post is about a revolving coat hook/hanger often sold as Sputnik designed by Osvaldo Borsani and manufactured by Tecno. Usually my blog posts are in Swedish but in this case I chose to write it in English too as I think the information is rather important.

Let's put an end to the spreading of false attributions!
(Inlägget finns även på svenska)

 

In February 2012 I wrote about the coat hanger "Mina" by IKEA 1993, you'll find the post here (written in Swedish). I wrote it because there had been a sudden explosion of those at Tradera (Swedish Ebay), where almost everybody described it as an item from the 50's. The bids often reached around 500 SEK (about 52 Euro). If you tried to tell the seller that it was a 90's item it could in some cases result in the seller editing the ad but mostely you'd just get a grumpy response or none at all.


In May this year (2014) someone asked about a hanger of this kind in a Q&A-group on Facebook. I responded that the model was sold by IKEA (Mina), Karolin Design (Saturnus) and probably by other manufacturers during the 90's and someone else found it at the Swedish auction firm Bukowskis Market (one of the largest auction firms in Sweden) where it was described as "KLÄDHÄNGARE, "Sputnik", Osvaldo Borsani, Techno, formgiven 1961" (Coat hanger, "Sputnik", Osvaldo Borsani, Techno, designed
in 1961).


 

https://www.bukowskismarket.com/en/541624-kladhangare-sputnik-osvaldo-borsani-techno-formgiven-1961-alt-mina-ikea


This was May 10 2014 and I e-mailed the auction firm immediatly, asking them where they got the information about Borsani and telling them that it was a 90's hanger sold by IKEA (and similar by Karolin Design among others). I also wrote that I couldn't find any information what so ever about Borsani making a wall mount hanger similar to this one.
At that point the bidding had reached 650 SEK.


May 13 09:29 Bukowskis Market replied:

"Den brukar traditionellt säljas som Borsani, men det går faktiskt inte att se någon skillnad vad jag vet på ”Sputnik” och ”Mina”. Inte heller har jag funnit någon dokumentation för att det är Borsani som formgivit den, endast att den brukar marknadsföras som Borsani av auktionshus och privata handlare. Jag har korrigerat katalogtexten och skrivit till Ikea. Då ”Mina” verkar vara lika eftersökt, låter vi auktionen fortgå."

 

In English:
It's usually sold as Borsani, but as far as I can tell there is simply no way telling the difference between "Sputnik" and "Mina". I haven't found any documentation about it being designed by Borsani, only that it's usually advertised as Borsani by auction firms and dealers. I've modified the description and added IKEA. As "Mina" seems to be as sought after, we'll let the aucion continue.


So, what they chose to do was adding "alt. "Mina", IKEA." (alt.=alternatively).

I replied with a long letter about all sorts of wrong attributions and the importance of them only using reliable sources as people in general trust their knowledge. I also told them that the attribution to Borsani probably was the result of a dealer or auction firm noticing a slight similarity to Borsanis floor standing coat racks and started spreading the attribution, and that a correctly attributed item probably never would have gotten so many bids. Also that I simply didn't think an item like that was good enough for them to
sell (they have a minimum limit of 1500 SEK value when they take an item up for auction and those are usually found in fleamarkets for 20-100 SEK/2-10 Euro).

They didn't respond. The winning bid was 92 Euro, plus commission fee 22,5% and hammer fee 5 Euro, which makes a total of almost 118 Euro.


After the auction ended I sort of hoped they would do some research before selling one of those again but my, oh my, May 27 they were at it again:

https://www.bukowskismarket.com/en/542299-kladhangare-sputnik-osvaldo-borsani-techno-formgiven-1961-alt-mina-ikea.

152 Euro, which means 191 Euro commission fee and hammer fee included.


Oh, please, let it end here!

Nope. The next one was sold June 7:th. Bidding ended at 48 Euro (makes a total of almost 64
Euro).

https://www.bukowskismarket.com/en/547551-kladhangare-sputnik-osvaldo-borsani-techno-alternativt-mina-ikea-1900-talets-andra-halft


In the description they had removed the design year (1961) and instead they wrote it was from the second half of the 20th century. Oh well, that's right, 1993 is the second half of the 20th century but they still had the attribution to Borsani.

 

A few days ago we were discussing false attributions and descriptions in the Q&A-group on Facebook and I was going to show the coat hanger as an example of auction firms not being reliable sources. I searched for Borsani among past auctions at Bukowskis Market and was going to link to the first one I found. I changed my mind when seeing this one:


 

https://www.bukowskismarket.com/en/574936-kladhangare-sputnik-osvaldo-borsani-techno-formgiven-1961-etikettmarkt-undertill.


"Etikettmärkt undertill" means labeled underneath...

Say what now, labeled? Could it be true that Borsani designed this one for Tecno or has someone really made an effort to commit a forgery? After looking at the picture I was quite sure it was the latter, note the pieces of wall paint/wall paper underneath...


Luckily the company Tecno has a website so I sent them an e-mail (while wondering why I didn't do that a long time ago). I explained to them how often I had seen the coat hanger attributed to Borsani, Tecno and linked to the auction with the labeled one.


This is the reply that I received this morning from Tommaso Fantoni Borsani:

"On behalf of Mrs. Valeria Borsani Fantoni I write to confirm that any attribution of this piece to Osvaldo Borsani or Tecno is completely arbitrary.
The archives which carry all the design and production literature until 1985, until Osvaldo was alive, have no trace of such a piece and no one remember even the most remote form of prototype for it.
The label on the back of the piece you attached is clearly false to us."


This means someone clearly put the label on the IKEA hanger for fraudulent purposes. I find it hard to believe it's just to sell one single item, more likely to show one single proof of authenticity in order to enabling the on going false attribuations to hype the item on the market.


I've googled "Borsani sputnik" and there are many dealers abroad selling those coat hooks, also at Ebay. Among ads at Tradera (Swedish Ebay) there are right now 4 of those for sale attributed to Borsani and 2 sold during the last 60 days (417 SEK and 1200 SEK). One of the sellers also writes that there are not many left of those so the price should be expected to rise... Someone referres to a blogg post where the blogger lists old IKEA furniture which use to get high bids and where it's said that Borsani designed it for IKEA in 1961. Rather confusing. Although, the blogger has done nothing wrong,
as most people she thougt large aucion firms are reliable and look things up before puttng thngs up for sale.


It would be rather interesting to know who started it all and who named it Sputnik.

Av wanjasvarjehanda - 21 januari 2014 04:02

För några dagar sedan berättade en bekant om hur hon blivit nekad att lämna in ett bord till auktionshuset Lauritz. De hävdade att det var förbjudet att handla med föremål tillverkade av jakaranda. Den anställde hade alltså inte ens sett bordet utan gick enbart på inlämnarens uppgifter om att det var tillverkat i jakaranda.
Jag blev givetvis förskräckt, vad skulle nu hända med alla de 50- och 60-talsmöbler som finns hos såväl handlare som privatpersoner?


Jag gav mig genast in på Jordbruksverkets hemsida för att sätta mig in i vad som egentligen gäller. Där har man listat de trädarter som hotas av utrotning och som därmed skyddas av CITES-konventionen. Restriktionerna när det gäller import, export och försäljning är hårda, vilket givetvis är nödvändigt för att inte arterna skall försvinna. För mig kändes det självklart att reglerna omfattar nytillverkade föremål och virke som nyligen avverkats men de gäller även äldre föremål.


För att få klarhet i hur detta påverkar handeln så har jag varit i kontakt med Sara på Jordbruksverket, som tog upp mina frågor på ett CITES-möte. Detta är vad jag kunnat komma fram till utifrån de svar hon gav mig samt information på Jordbruksverkets hemsida när det gäller handel inom EU. En del frågetecken kvarstår och jag kommer uppdatera detta inlägg så snart jag fått mer info av Sara.


A-listade arter
För de arter som listats som A i EUs förordning om hotade arter gäller de hårdaste reglerna, vilket innebär att all kommersiell aktivitet är förbjuden och brott mot förordningen kan medföra böter eller fängelse i upp till 4 år.


Med kommersiell aktivitet menas:

  • Annonsera
  • Köpa
  • Sälja
  • Erbjuda någon att köpa
  • Annonsera om att få köpa
  • Annonsera om att skänka bort


Om du kan bevisa att virket kommer från odlade träd kan det vara tillåtet att använda dem i kommersiell verksamhet. Du har också rätt att handla med föremål som du kan bevisa är tillverkade före 3 mars 1947.

I annat fall måste du ansöka om ett CITES-intyg för att få sälja möbeln. Intyget gäller endast för just det exemplaret - antingen under hela möbelns livstid eller för en försäljning.


Blir du inte beviljat tillstånd så finns det inte så mycket att göra, då får du helt enkelt inte sälja föremålet. Du får däremot ge bort det om du skriver ett undertecknat och daterat gåvobrev, där det framgår att objektet skänks bort utan krav på motprestation och att mottagaren inte får sälja det eller använda det i annat kommersiellt syfte.
Alternativet är förstås att destruera möbeln och det känns kanske inte så kul om det gäller ett ovanligt designföremål.


B- och C-listade arter
Här citerar jag vad Sara på Jordbruksverket skrev till mig:
”När det gäller B- och C-listade föremål behöver du ”bara” kunna visa på lagligt förvärv, dvs du ska kunna visa att virket som möblerna tillverkades av togs in till EU på ett lagligt sätt och du ska kunna visa på hur man har kommit över det om man blir tillfrågad exempelvis om du utsätts för en kontroll.”

 

Detta skall jag be henne förklara lite närmre för det är givetvis omöjligt för oss som köper t.ex en dansktillverkad 60-talsmöbel på auktion här i Sverige att veta hur importen av virket skedde för 50 år sedan, i synnerhet som de flesta av den tidens möbelfabriker är nedlagda sedan länge.
För mig betyder begreppet ”lagligt förvärv” inget mer än att jag kan visa kvitto på att jag köpt varan.


Ytterligare information finns på Jordbruksverkets hemsida, där står bland annat vad som gäller vid import och export utanför EU. Tänk på att reglerna givetvis inte bara gäller möbler utan även andra föremål, som t.ex musikinstrument.


Här ser jag ett stort problem och det är att de allra flesta handlare inom antikt och retro här i Sverige sätter likhetstecken mellan jakaranda och palisander – detta gäller för övrigt även hos auktionshusen. Få av oss är botaniker och när man ser färgen och ådringen så är det antingen jakaranda eller palisander men inte så lätt att veta vilket. Jag har själv fram till ganska nyligen trott att det är olika benämningar på samma träslag (i Danmark kallas det i princip alltid palisander) men det är olika familjer och arter. Det är också vanligt att man gör en direktöversättning av engelskans rosewood (som man kallar både palisander och jakaranda) och använder namnet rosenträ, vilket är en annan familj.


Som jag uppfattat det hela genom att läsa information både från svenska och utländska sidor är det kort sagt så här:


Palisander är namnet på ett antal olika arter i familjen Dalbergia, däribland Dalbergia nigra – Riopalisander. Observera att även de som använder benämningen riojakaranda kan avse Dalbergia nigra och att engelskans Brazilian rosewood och Rio rosewood i sin rätta användning också betyder det. Dahlbergia nigra är A-listat.

 

De arter som kan kallas jakaranda ingår istället i släktet Jacaranda, t.ex Jacaranda mimosifolia. Hamnar oftast under benämningen rosewood på engelska, trots att de tillhör en annan familj. Jag hittar ingen av arterna i familjen Jacaranda i CITES-listan.
Se mer info här: http://en.wikipedia.org/wiki/Jacaranda


Rosenträ är arter i släktet Aniba. Aniba rosaeodora – doftrosenträd är B-listat. Aniba rosaeodora uppges på vissa ställen ingå i engelskans Brazilian rosewood, trots att det är från fel familj.


Jag ska inte svära på att uppdelningen är helt korrekt då det finns många motstridiga uppgifter men det som är säkert är att endast arter i familljen Dalbergia skall kallas palisander.


Så, vad gör vi som vill köpa eller sälja saker tillverkade på 50-, 60- och 70-talet i det vi brukar kalla palisander eller jakaranda? 
Solklart är att vi alla måste bli bättre på att kontrollera vilket träslag det egentligen handlar om. Om någon har tips på hur man med säkerhet kan avgöra om virket är riopalisander eller något annat så skriv gärna en kommentar.

Jag hittade en metod när jag letade på nätet men den gällde virke: Man hyvlar av lite av träet och lägger hyvelspånen i en burk vatten, skakar om och belyser med UV-ljus. De flesta arter av palisander skall ha partiklar i sig som blir lysanda i UV-ljus men lyser det inte så är det troligtvis riopalisander. Funkar förstås bara om man vet att det är palisander och är inte en sådär jättebra metod att köra om man vill kontrollera möbler före köp, jag misstänker att säljaren inte blir så lycklig om du börjar hyvla i sideboardet som har en prislapp på 10 000 kr.


På ett sätt är de hårda reglerna av godo för branschens rykte:
Det finns många som påstår att möbeln de säljer är i riopalisander trots att de är medvetna om att den inte är det, allt för att kunna skriva en högre siffra på prislappen. Här måste jag återigen citera Sara:


”Något som är viktigt att veta är att om du saluför eller säljer eller utför någon annan kommersiell aktivitet där du anger att möbeln är tillverkad av exempelvis Riopalisander, Brasilian rosewood, Dalbergia nigra något annat av de namn som kan användas för att beskriva Dalbergia nigra gäller det som att du har salufört eller sålt Dalbergia nigra. Knepigt att förklara men kort sagt så spelar det ingen roll om du verkligen saluför arten eller om du låtsas att du saluför arten (för att kunna sätta ett högre pris exempelvis) eller om du tror att det är den nämnda arten men så visar det sig att det är ett helt annat träslag som inte är listat. Man kan jämföra med asiatisk medicin där det kan stå att en vara innehåller tigerben fast den i själva verket inte innehåller några tigerprodukter men det är ändå förbjudet att sälja eller saluföra utan att ha CITES-intyg.”

 

Så, de som far med oriktiga uppgifter biter sig själva i svansen. Kanske kan detta bidra till att halten av ärlighet i marknadsföringen ökar en smula?


Även om vi som säljer möbler från jakarandans och palisanderns storhetsperiod kommer få ändra en del vad gäller våra inköp så är förbudet givetvis oerhört viktigt.
Som en vän sade när jag opponerade mig mot att reglerna gäller även äldre föremål: Det är så det brukar låta när folk vill sälja päls från utrotningshotade djur.

Hon har givetvis rätt där, när det gäller päls och andra djurdelar så måste man kunna vara säker på att det inte handlar om utrotningshotade djur som nyligen dödats.


Jag kan dock se en viss skillnad när det gäller högkvalitativa, designade möbler eftersom vi vet under vilken period fabrikerna fanns och möblerna tillverkades, därmed säkrar vi att det inte handlar om nyfällda träd.
Mitt argument när någon undrar om jag vill köpa in äldre pälsföremål (jag skulle aldrig vare sig bära eller sälja päls oavsett vilket djur den kommer från) är att de trots sin ålder sänder ut signaler om att det är ok att köpa och bära päls, vilket medför att pälsfarmarna finns kvar.

Kanske måste vi lära oss tänka så även här?


Något jag dessvärre tror att reglerna också kan medföra är en väldigt snedvriden konkurrens i branschen:
Vi som vill följa lagen kommer inte att sälja riopalisander och måste göra vårt bästa för att försäkra oss om att inte köpa in något i det träslaget eller någon annan hotad art – att komma på det när man redan har betalat kan bli en mycket dyr läxa då vi inte kan sälja det.


Sen har vi de personer som inte tycker att det där med lagar är så viktigt. De kan fortsätta sälja riopalisander så länge de inte skyltar för mycket med det. Eftersom vi laglydiga gör att det blir färre objekt i omlopp så kommer de kunna ta saftigt betalt för dem som finns.


Så, du som är sugen på att köpa ett 60-talsbord i riopalisander: Fråga om säljaren har CITES-intyg för möbeln. Finns inget sådant så kan det vara bäst att hoppa över affären, samt lite snällt hänvisa till CITES och EU-förordningen om handel med hotade arter.


Det gäller också att kolla objekten extra noga på auktion, många mindre auktionshus skriver ofta fel träslag: Ibland beskrivs jakaranda och palisander som teak och ibland som mahogny, andra gånger är det mahogny som blir till jakaranda. Du har kanske inte något emot att ropa in ett soffbord som visar sig vara i riopalisander och inte som auktionshuset skrivit i mahogny men det blir knivigt om du vill sälja det vidare så småningom.


Till sist: I skrivande stund får jag bara upp 5 objekt listade som jakaranda eller palisander när jag söker bland möbler inom Sverige hos Lauritz (motsvarande siffra hps Bukowskis Market är 28) så det kanske är så att de har slutat ta in möbler i dessa träslag.

Söker jag på riopalisander eller rio palisander hos samtliga av Lauritz filialer så får jag c:a 30 träffar, samtliga i Danmark och med CITES-intyg som gäller endast för just det försäljningstillfället. Jag ställer mig tveksam till om alla dessa verkligen är tillverkade i riopalisander men framförallt undrar jag hur det kommer sig att de danska filialerna skaffar intyg medan de svenska istället vägrar ta in ett soffbord som sagts vara i jakaranda eller palisander utan att ens titta på det.

Slutar Lauritz i Sverige sälja allt i jakaranda och palisander p.g.a att man inte litar på kunskapen hos de svarnska filialerna eller är det en kostnadsfråga när det kommer till CITES-intyg?





Av wanjasvarjehanda - 6 november 2013 16:03

Dessa fåtöljer är rätt läckra tycker jag, dock hade jag ingen aning om vare sig formgivare eller tillverkare. Första känslan sa Overman, Tranås men just denna modell kunde jag inte hitta trots idog googling.

     

Tyget på den mönstrade kände jag igen men inte heller det hittade jag något om - inte ens en bild faktiskt, trots att jag är rätt säker på att jag sett det förut. Har man inte formgivarens eller fabrikens namn så är det inte så lätt att hitta rätt i tygdjungeln! Jag bad om hjälp i en frågegrupp på Facebook och Lina från Florin Design kände igen det. Hon har sett många tyger från den tiden och efter att ha gått igenom tidningar och böcker lyckades hon hitta fåtöljen i tidningen Hem o Fritid nr 9 1968.

  Stort tack för bilderna, Lina! Du har räddat mig från ytterligare några nätters galengoogling!    

Fåtöljen heter Krokus och är designad av Lennart Bender för Ulferts i Tibro (ja, det är felstavat i tidningen). Googla gärna på Lennart Bender Ulferts för att se andra möbler han formgivit för samma tillverkare, nog skiljer de sig en del från dessa fåtöljer!


Det står ingenting om var tyget kommer från, kanske någon av er som ser detta vet?

Ulferts möbler är inte helt lätta att hitta info om. Ibland har man tur och hittar dem med märkning men ofta finns ingenting som talar om att de är därifrån. Ett exempel är sovrumsmöbeln Solö som jag visat tidigare, där hade jag tur och fick hjälp av en som hade gamla kataloger från Ulferts:

http://wanjasvarjehanda.bloggplatsen.se/2012/07/03/8186888-skont-70-tal-i-orange-norsk-design-fran-ulferts-i-tibro/


Vem vet hur många andra läckerbitar som kommer visa sig vara från samma fabrik =)


Fåtöljerna ligger just nu till salu på vår hemsida. Sängmöbeln är också till salu, vi ska bara fixa bilder först!

Av wanjasvarjehanda - 21 juni 2013 03:42

I februari förra året skrev jag ett inlägg om att en stol som tidigare attribuerats till Viggo Boesen plötsligt ansågs vara formgiven av en arkitekt vid namn Martin Olsen och tillverkad av norska Vik & Blindheim.

Här är inlägget: http://wanjasvarjehanda.bloggplatsen.se/2012/02/23/7400897-nar-vedertagna-uppgifter-blir-tveksamma-viggo-boesen-magnus-olsen/


När jag surfade runt häromdagen fick jag syn på en auktion med ett helt annat namn och tänkte först att "jahapp, vad har auktionshuset fått det ifrån?". Efter en snabb googling hittade jag en artikel hos Bruun Rasmussen, som nu tycks ha hittat korrekta uppgifter: Stolen skall vara formgiven av Philip Arctander 1944 och tillverkad av Nordisk Staal & Møbel Central.

Det är jättespännande när sådana uppgifter framkommer, i synnerhet då det verkar som att det faktiskt kan stämma den här gången! Intressant hur felaktiga attribueringar kan sprida sig och klamra sig fast, nu hoppas vi att den nya informationen stämmer och att den rotar sig.


Här kan du läsa artikeln hos Bruun Rasmussen, skriven 13 juni 2013:

http://www.bruun-rasmussen.dk/vfs/news/130613-2.html?lang=en


Är du sugen på att köpa en sådan stol - katalogiserad med rätt formgivare - så säljs det en ikväll (midsommarafton) på Lauritz i Stockholm:

http://www.lauritz.com/sv/auktion/philip-arctander-muslinge-stol-danmark-1944/i3033748/


Nu återstår att se om det nya namnet drar upp intresset, hittills är den uppe i 22 000 kr.

Ett stort tack till Bruun Rasmussen som luskade rätt på det hela!


Notering 21/6 20.12: Nu är auktionen ovan avslutad och stolen klubbades för 50 000 kr - ganska långt från vårens toppnotering hos Bukowskis men då var den ju av Magnus Olsen:

http://www.bukowskis.com/auctions/573/56-martin-olsen-fatolj-sannolikt-for-vik-blindheim-norge-1950-tal?locale=sv

Presentation


Här snackar vi möbler & annat från 50-talet, 60-talet & 70-talet. Har du en pryl du vill veta mer om? Maila så sätter vi igång sökandet :)

Fråga mig

10 besvarade frågor

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015
>>>

Sök i bloggen

Sevärt, lusläst & lustigt

Barnebys Blogglista

Not Swedish?

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Wanjas Varjehanda med Blogkeen
Följ Wanjas Varjehanda med Bloglovin'

Gästa boken!


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se