Ibland spelar det ingen roll hur många timmar, dagar & veckor jag ägnar åt att söka information om en möbel, jag hittar helt enkelt inga pålitliga källor.

Att enbart gå på vad andra påstår att ett föremål kommer från är förkastligt då det florerar så otroligt många felaktiga uppgifter - ta t.ex kopparlamporna som var och varannan säljare hävdar att Hans-Agne Jakobsson formgivit men som enligt nya uppgifter är från Coronel Electro i Danmark, eller glasbordet som under många år påståtts vara ritat av Wikkelsö men som enligt kataloger från både Nilssons i Lammhult och Mio har Fredrik Schriever-Abeln som upphovsman. Här handlar det minsann inte om att butiksägarna tagit sig tid att söka sanningen utan det är designintresserade forummedlemmar på bl.a Retroforum som ser det som sitt kall! Underbart tycker jag, mindre populärt hos dem som vill behålla en prisnivå som endast kan försvaras med kända formgivares namn.

Häromdagen fick jag ett mail från Miriam som har Retroforum, hon hade sett stolar som var likadana som dessa men med etikett!

Detta blev jag givetvis jätteglad för! Jag har letat mycket men när jag hittat likadana stolar på bild så har det inte funnits några uppgifter om tillverkare - däremot så har jag sett att flera sökt info om dem. Det enda jag visste var att just mina stolar införskaffades av den förra ägaren i början av 60-talet tillsammans med ett matbord från Rosendahls Möbler i Rottne.

Stolarna är tillverkade av Aktiebolaget Gottfrid Karlsson & Söner Stolfabrik i Diö och Miriam skickade bild på etiketten - jag vågar dock inte lägga ut den utan att fråga henne först om det är ok :)

Ett annat trevligt meddelande fick jag förra veckan av Lars-Åke på Ateljé Möbelkonst i Tranås. Han hade fått syn på denna stol som vi har 8 stycken av i vår butik (dålig bild, tyvärr):

Lars-Åke skriver att denna stol tillverkades av Westbergs Möbler i Tranås och heter Bangkock (sic!) samt att den finns även som karmstol (vilket Lars-Åke är på jakt efter, så hojta om du har ett par!). Han skriver vidare att Wigéns Päls & Konfektionsindustri lät bygga ett stort hus 1954, "Wigénshuset", där dessa stolar fanns i matsalen som rymde c:a 100 matgäster. Westbergs skall ha tillverkat det mesta av inredningen i huset, vem som ritat just dessa stolar är dock oklart. Ateljé Möbelkonst huserar i just Wigénshuset och det är ju inte utan att jag blir sugen på att åka på studiebesök :) Tack, L-Å, för informationen, och det var också kul att höra att Westbergs tillverkade inredningen till konditoriet i Kungstornet! Jag har inte varit där¨på ett antal år, men jag hoppas verkligen att de behållit möblerna.

Hoppla, nu är klockan plötsligt morgon!

På torsdag åker vi neråt landet på inköpsresa så butiken är stängd på fredag och lördag. När vi kommer tillbaka så har vi en hel del fina möbler med oss - många av dem lär jag få sitta och leta info om när vi kommer hem.

Är du en ängel och dessutom köpsugen får du gärna komma till butiken idag och inhandla någon av de möbler vi har inne - vi har redan platsbrist och det lär liksom inte bli mer spatiöst när vi kommer med ett nytt lass möbler på lördag :)

Vi ses när vi skrivs eller hörs!

/W

P.S Det fina toilettebordet hämtades igår av sin nya ägare, undrar om jag någonsin hittar mer info om det? D.S

De flesta av er som vurmar för 50-talsmöbler har säkerligen suktat efter Johannes Andersens UFO-liknande soffbord ritat 1957-58 och tillverkat av C.F Christensen, Silkeborg. Jag har haft turen att ha ett sådant i butiken... Det var en fantastisk känsla att göra iordning bordet, känslan att handslipa en sådan möbel går bara inte att beskriva! Nu finns det 2 stycken på auktionshuset Lauritz, dessvärre finns båda i Danmark och jag har ingen möjlighet att köpa in dem. Kanske någon av er som drömt om detta bord gör det istället :)

Det första bordet finns på Lauritz i Århus med sluttid 2010-03-10 16:49

Det andra finns på Lauritz i Roskilde med sluttid 2010-03-11 21:03

Lycka till och berätta gärna om det blir just du som vinner någon av auktionerna :)

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här på Wanjas Varjehanda. Den senaste månaden har all tid gått åt till att gå igenom siffror, lägga upp en budget och leta varor. Jag tänker inte skriva så mycket just nu heller, men jag kan visa vad vi lagt till i butikens verksamhet:

Vad är nu detta?

Jo, vi har börjat hyra ut våra saker från butiken! Det senaste året har vi fått många förfrågningar från folk som varit på jakt efter rekvisita till filminspelningar, mässor och events, så nu har vi gjort slag i saken. Jag har utarbetat ett uthyrningsavtal och lagt till den nya informationen på butikens hemsida.
För en dryg vecka sedan hade vi vår första hyreskund och snart syns några av våra prylar i en reklamfilm på en TV nära dig.

Återkommer med nya inlägg inom kort :)

För en tid sedan köpte jag 10 m gammalt presentpapper i tron att jag skulle slå in extra fina paket i butiken. Det var inte billigt, men jag kunde bara inte motstå det.

Problemet är att jag inte ens har kommit mig för att ta med det till butiken, det är faktiskt bara ett paket som har fått äran att omsvepas av det...

Jag erkänner, jag vill faktiskt behålla det själv! Denna insikt har ställt till det för mig. Jag brukar verkligen inte falla för saker som inte går att använda till något - vad är det som händer? Förklaringen är ganska enkel ändå: Det är ju ett pappir med kattir!

Är jag en dålig människa om jag vill behålla det trots att jag inte har användning för det?  

Det kan väl knappast ha undgått någon som sysslar med kontant försäljning att en ny lag om certifierade kassaregister trädde i kraft vid nyår.

Lagen innebär i korthet att du som säljer varor eller tjänster mot kontant betalning måste ha ett kassasystem som är godkänt av Skatteverket. Kassaregistret skall ha en kontrollbox ansluten och det är via denna svarta låda som Skatteverket skall kunna spåra din försäljning.

Säljer du för under 4 prisbasbelopp/år så slipper du undan. Observera att även försäljning som betalats med kort räknas in! Prisbasbeloppet för 2010 är 42 400 kr, så du får alltså sälja för 169 600 INKL MOMS.

Det finns flera undantagsregler i den nya lagen, läs mer här.

De som var ute i god tid fick betala dyrt för sina nya kassasystem, priset för kassaregister och kontrollbox kostade 15-20 000 kr. Nu får du räkna med 9 000 kr och uppåt. Många leverantörer erbjuder leasing eller hyra för oss som inte kan slänga upp kontanter. Tänk på att det blir bra mycket dyrare - vårt system som skulle kostat 8 900 kr kontant får vi betala sammanlagt 13 000 kr för när man räknar in ränta, faktureringsavgifter och uppläggningskostnader för leasingavtalet. I vårt fall känns det lättare att betala 350 kr/månad, men har du möjlighet att istället betala kontant så gör det!

Vi hade besök av Skatteverkets kontrollanter igår och det känns skönt att vi kunde visa upp en orderbekräftelse. Om du omfattas av den nya kassaregisterlagen och inte har ett godkänt kassasystem kan du vid kontroll få böta 10 000 kr! Vågar du chansa?
Har du inte redan beställt så var noga med att kontrollera att leverantören är seriös - vid plötsliga behov dyker det alltid upp ett antal lurendrejare. Kika på Skatteverkets lista över tillverkardeklarerade kassaregister och certifierade kontrollenheter samt kontrollera leverantören innan du gör din beställning.

Vi får vårt kassaregister imorgon, det hittade vi hos Skandinaviska Kassasystem.

Så här kommer huvudet se ut på våra kvitton. Det är inte helt lätt att utforma något som syns bra i thermoutskrift men förhoppningsvis känner folk igen oss :)

Det finns ett sätt att kringgå lagen, det är att skriva ut en kontantfaktura på varje försäljning. Det är smått bökigt då de måste innehålla samma uppgifter som en normal faktura, bl a kundens namn och adress. Kanske ingenting man riktigt har tid med när det är mycket folk i butiken.

Jag växte upp med en mor som sparade allt.
Jag tror inte att hon egentligen var samlare i ordets rätta bemärkelse, det var snarare så att hon sparade på sådant som kunde vara "bra att ha".
Till vaddå? Det fick vi i de flesta fall aldrig reda på, eftersom sakerna blev liggande i skåp, lådor, skrubbar, koffertar och högar lite här och var.
Sen fanns det förstås andra saker hon sparade för att hon fått dem - att göra sig av med något eller slänga något fanns överhuvudtaget inte i hennes värld. Att däremot själv köpa någonting för att hon tyckte om det eller ville ha det, var något hon nog aldrig gjorde. 

   Mor & Far 1964

Jag har ärvt mycket av detta sätt att tänka och sparar en del saker som kan vara "bra att ha". Till vad vet jag ofta inte riktigt, men man kan säkert göra någonting av det. Sen händer det faktiskt att jag saknar någon liten mojäng eller makapär när jag ska fixa en möbel eller lampa, och då finns den där i mina gömmor! Om jag hittar den just då är en annan fråga. Där kommer vi till ett annat dilemma: Hur kommer det sig att en sak kan finnas överallt hela tiden och bara vara ivägen, fram till dess att man behöver den och den är spårlöst försvunnen?

Genom åren har jag dock lärt mig att inte spara precis allt, denna lärdom har framförallt uppkommit i samband med flyttar. Det är när man packar ett helt bohag och upptäcker saker som man har lagt undan flera år tidigare men aldrig saknat, som man äntligen kommer sig för att lägga dem i grovsoprummet istället för att låta dem ta utrymme i nästa bostad. Med lite tur så hittar någon annan sakerna i grovsoprummet och blir glad - för den där kan ju vara "bra att ha" :)
Att köpa saker till mig själv är jag urusel på, jag får dåligt samvete om jag köper en kjol för 40 kronor. Samtidigt så blinkar jag inte ens när jag köper cigaretter för samma belopp...

Nu är det så att jag insett att samlarnerven finns där ändå, det är bara det att jag har ett annat sätt att nära den på.
En mycket stor del av min vakna tid går åt till att leta efter föremål som jag vet att andra blir lyckliga över att hitta i vår butik. I vissa fall handlar det om att kunder bara vetat på ett ungefär vad de letar efter, och då känns det extrakul att hitta rätt saker åt dem - saker de alltså inte ens visste själva att de letade efter.

Stor har min lycka varit över att få fylla butiken med färgat glas och läckert 50-talsporslin, att få ha det stående och titta på, att få höra kundens uppskattande kommentarer när hon hittar glasen som fanns i hennes farmors hem.

Eller att kunna ringa någon och tala om att "Den där stolen du var
inresserad av för ett halvår sedan men som var såld - nu har jag köpt in en likadan!".

Självklart finns det saker som jag hinner fästa mig vid och som jag kan komma att sakna en smula när någon burit ut dem från butiken, men om vi inte hade haft butik så hade jag ju aldrig köpt in sakerna.

Vasen som Ilse Claeson formgav för Rörstrand på 30-talet är en sådan sak som jag faktiskt kommer att sakna, men jag är glad över att veta att den hamnar hos någon som uppskattar den. Likadant med tapeterna i förra inlägget, de kommer till en person som verkligen vill ha dem och jag är glad över att överhuvudtaget ha fått se och känna på dem.    

Således:

Ja, jag har en samlarnerv - som jag när genom att tillfredsställa andras önskemål.

Ja, jag är nog lite shopaholic - när jag letar efter saker för andras räkning.

Nu har jag äntligen fixat lite bättre bilder! Se och njut :)

Jag har fortfarande inte hittat någon märkning på tapeterna, så deras ursprung är för mig okänt. Hör gärna av dig om du har någon idé! Jag vill också passa på att meddela att Caterine har förstatjing på dessa tapeter - lustigt nog så tänkte jag på henne när jag köpte in dem! Det är konstigt hur man bildar sig uppfattningar om personer man bara känner via nätet :)

Jag måste ju bara visa de enormt kitschiga vinyltapeterna jag köpt in några rullar av! Definitivt en tapet att göra fondvägg av om du har en göra-dig-fin-hörna med sminkbord och andra attiraljer :) Rätt mycket Barbiekänsla i, tycker jag.

Dessvärre vill inte min kameramobil samarbeta med ljuset från en lågenergilampa, tapeten är egentligen vit!

Så blir alltså bloggens första frågeobjekt från mig själv. Jag vet nämligen inte ett dyft om dessa tapeter! De känns 60-tal i utförandet, men glittret som ligger lite här och var gör att jag misstänker att det kan vara 80-tal. Märkning saknas förstås. Kan de vara tillverkade i England, månntro? I helgen ska jag plocka hem scannern och ordna bilder som inte är så rackarns gula. Jag väntar med spänning på kommentarer från allas vår tapetexpert Bortbytingen :)